Tillbaka till yoga

Vad är yoga egentligen?

Jag har under de senaste dagarna återvänt till yogan som redskap då det känns tufft och jobbigt. Just nu är det både jobb och skola som drar i mig, samtidigt som jag behöver tid för mig själv. Då hjälper yogan mig att centrera mig, att hitta vad som är viktigt och vart mitt fokus ska ligga. Men jag vill belysa att jag inte endast menar de rörelser jag gör på yogamattan.

Nej, jag menar mer allt det som jag byggt upp tillsammans med yogan och yogamattan. Först av allt är det andetaget. När allt annat fallerar håller jag mig fast i andetaget tills jag ridit ut stormen. Sen kommer stillheten. Om så bara för en sekund. Slutligen har vi dels den styrka som finns i mina muskler, men även den styrka som jag har i mitt sinne. Jag kan stå upp för mig själv och mina värderingar både i tankar, uttalanden och kroppsspråk. Det är yoga för mig.

regering2

Reflektion

Att stanna upp, ta en paus och låta sig själv varva ner kan ibland kännas näst intill omöjligt. Precis som det kan vara svårt att väl våga ta ett steg framåt när man länge stått vid ett vägskäl.

Det blir en vecka av reflektion för mig. Jag har ganska mycket inplanerat den här veckan och utöver det kommer ju skolarbete mm. Men min lediga tid tar jag aktivt avstånd från att planera in aktiviteter eller underhålla mig själv med “meningslösa” saker. Jag brukar ha ganska svårt för att vara ensam, och fyller då hellre min ensamma tid med små aktiviteter som att kolla på sociala medier. Nu jobbar jag mig långsamt ifrån det beteendet, vilket har visat sig vara svårt eftersom det ofta är omedvetet.

Men vi får se, kanske ger dig mig någonting att ibland bara låta tankarna fladdra iväg och ögonen fastna på en punkt i horisonten.

reflektion

Let it be

Många tänker nog att yogamattan ska vara en plats där de får vara ifred och känna sig lyckliga. Men det är precis lika viktigt att låta alla känslor komma fram på yogamattan. Bara låta det som kommer komma och finna sitt andetag i det.

Det blev jag påmind om av Beccas fina yogalärare Jona häromdagen när jag såg en bildtext hon hade lagt upp. Och som många gånger förut blir jag förundrad över att såna små påminnelser kommer precis när man som mest behöver dem.

Den senaste tiden har jag kommit tillbaka till yogan efter en längre paus. Nu märker jag mer än någonsin att jag vissa gånger är hård mot mig själv på yogamattan. Borde orka mer, fortsätta längre, vara mer vig. Tankarna kommer som små vindpustar som jag lätt kan vifta bort, och snabbt så gör jag precis det. Även om jag tror att det är bra att inte ta dessa tankar på allvar så känner jag ändå att det kanske skulle vara nyttigt att låta känslorna som följer de tankarna bara finnas. Om de känslorna nu dyker upp är det ju något inom mig som vill upp till ytan.

yogacowpose