Artesana: Tasya van Ree

“Tänk om det fanns en kvinnlig Johnny Depp… Och så fanns det det!”

Sitter här med min syster Rebecca som precis har kommit hem till Stockholm efter att ha vandrat Kungsleden… Och som vanligt när vi träffas efter att inte ha setts på ett tag så är det ett konstant flöde av fina saker, filosofi och fnitter. Så dagens artesana är en kvinna som Becca precis visade mig, och som jag tror att jag är lite kär i nu.

Jag har alltid en crush på Johnny Depp, tack vare bland annat hans coola klädstil och hans fina uttalanden. Dock har jag inte sett till honom så mycket på sistone, så det kanske är dags att hitta en ny inspo att följa och beundras av. Tasya van Ree verkar leva upp till mina standards väldigt bra. Fotograf, modell, inspiratör… Ni kommer fatta om ni kollar upp henne. Tyvärr är hennes hemsida inte uppe ännu, men medan vi väntar på hemsidan kan vi följa henne på Instagram för att få en känsla för hennes foton och livsstil. Här är ett urval som jag direkt föll för:

925940_660186117415565_1862060688_n 11352155_1721615528065800_1155011978_n 11377537_508726035942884_1767580814_n 11377844_551266835025240_208067635_n 11379767_462463793919697_1413975584_n

 

Foton från Tasya van Ree

En regnig dag

Vi har mycket regniga dagar här just nu i Stockholm, vilket inte direkt gör det så lätt att göra sommaraktiviteter eftersom man helst håller sig under tak. Så då får man hitta på andra saker att göra.

Jag kommer ihåg mina regniga dagar från när jag var liten. En av sakerna min syster och jag gillade mest att göra då var att klä ut oss. Eller ja, att Becca klädde ut mig. Hon fick välja ut kläder från alla garderober i lägenheten, sätta upp mitt hår i någon passande frisyr, och sminka mig. Sen gjorde hon iordning en plats och vi spenderade timmar med att ta bilder på min nya “look”. Jag älskade att få den uppmärksamheten från min storasyster och jag älskade också att få gå in i en ny roll, att prova att vara någon annan för en dag.

Det här är något som jag verkligen är glad för att vi gjorde för det känns som att jag fick med mig något från att våga klä sig i nya kläder och gå utanför något som man gör varje dag. Precis så här kan jag nu också göra när jag t ex ska på fest eller på jobbintervju, att våga kliva in i en ny roll där du kanske vågar ta mer plats eller vågar prata mer eller vågar vara annorlunda från de runt omkring. Och man behöver ju självklart inte gå ifrån sig själv och sin egen personlighet eller stil, utan man kan bara ta ut svängarna lite… Prova och se vad som händer!

Här får ni ett smakprov från när min storasyster har gjort mig till skateboardare:

skate1

 

 

skate2

 

 

skate4

 

 

skate3

 

Foton av Rebecca

Artesano: Brandon – Humans of New York

En lugn lördag då jag har passat på att städa inför att alla kommer tillbaka till lägenheten imorgon. Tiden har gått så fort efter att vi flyttade för en månad sen, och nu är det dags att flytta igen. Hem till mamma och pappa ett tag, vilket blir väldigt skönt tycker jag då jag förhoppningsvis har ett jobb nära där de bor… Mer om det en annan dag. Nu när vi är lite mitt emellan jobb och bostäder blir det lätt så att vi drömmer oss bort till vad som ska komma framöver. Hur resten av sommaren ser ut, vart vi vill bo, platser vi vill resa till, hur livet kommer se ut de nästkommande åren.

Att leva som fotograf i New York är verkligen något jag skulle kunna tänka mig, med människor och livsöden runt omkring mig i ett stort virrvarr. Jag är inte riktigt på väg i den riktningen just nu men man vet ju aldrig… Och tills dess får jag drömma mig bort tack vare Humans of New York. En hemsida fylld med porträtt av människor i New York. Deras dagar, tankar, önskningar och livsöden. En helt underbar sida att inspireras av men också att läsa om folk i helt andra livssituationer än en själv. Jag tror verkligen det är bra att stanna upp ibland och verkligen se personerna runt omkring sig, och att lyssna på vad de har att berätta. Vi har alla olika intelligenser och vi kan alltid lära oss nya saker av varandra.

   “This is tougher than the Marine Corps.”

“I’m homosexual and I’m afraid about what my future will be and that people won’t like me.”

  “We had a long talk. Then I called the other parents and apologised.”

 “Let me hide the cane. It’s only temporary.”

Photos from humansofnewyork.com