Artesana: Anne Geddes

Igår föddes min morbrors andra son, vilket är något vi alla i familjen har längtat efter så mycket att vi knappt kunnat hålla oss. Än så länge har jag bara fått se bilder på lillkusinen, men jag hoppas på att få träffa honom så fort alla har vilat upp sig lite och han har fått komma hem från sjukhuset. Så just känns det som att bebisar (och de kärleksbubblor man hamnar i så fort en ny familjemedlem föds) är allt jag har i huvudet.

Därför är veckans artesana Anne Geddes. Det är min fina mormor som har introducerat mig för Anne Geddes och de helt underbara porträtt som hon tar på små liv och deras föräldrar. Det finns många bilder som bara är så söta att man inte orkar… Hur kan man motstå en liten rosenknoppsbebis eller några änglabebisar som sitter på rad? Andra bilder är så det känns som att hon på något sätt lyckas fånga den kärlek man helt enkelt inte kan förklara. De små rynkorna, armar och ben som vilar tryggt i den nya världen… man kan nästan se de trötta små andetagen som kommer ut från den runda lilla näsan.

Märks det att jag är inne i en bebisbubbla?

anne1

 

anne2

 

anne3

 

ekc2488n

 

Bilder av Anne Geddes

Dance dance dance

Ända sedan jag var liten har dansen haft en stor betydelse i mitt liv. Jag har dansat ensam i mitt rum för att öva inför någon show jag skulle sätta upp för min familj. Jag har dansat för min syster som koreograferat någon dans med massa olika ombyten. Jag har dansat med vänner, hemma och på discon eller fester. Jag har dansat för att trötta ut min kropp eller för att skaka ut mina tankar. Jag har dansat vid stången, på tåskor, med svetten rinnande och tårarna nära. Bara för att få känna euforin av att få dansa inför publik på scen.

Även om det nu har gått en tid sedan jag senast tog en dansklass så lämnar dansen aldrig mig. Den hittar alltid en väg tillbaka in i mitt liv, tack vare känslan som fyller min kropp då jag verkligen låter min kropp röra sig hur den vill till musiken. Vare sig det handlar om att skaka loss håret till Kiss eller skaka loss höfterna till Beyoncé. Att gunga huvudet i takt med låten i dina hörlurar på tunnelbanan eller ta plats i rampljuset på festen så att alla kan njuta av the Dancing Queen (alltså du) (eller ja, det kändes i alla fall så i stunden).

Under vår gypset yoga i helgen fick vi lära oss afrodans av Malin. Eller ja, vi fick lära oss att gå tillbaka till det vi har gjort i alla århundraden: Att röra kroppen till takten av trumman.

 

dans2

 

dans

 

dans4

 

dans5

 

dans3

Foto av Emma

Söndagkväll

Jag tror inte att jag ännu kan skriva om den här underbara helgen, för den ligger fortfarande för nära. Men jag lovar att det kommer.

Idag har jag haft en så bra dag av grundning, vila och trygghet efter de här intensiva dagarna av Gypsetyoga Blidö. Även om jag var med som hjälpreda bakom Malin och Sussi så var den här helgen en härlig resa för mig med. Som alltid med de fina dras man med av energin och man går igenom saker utan att man ens behöver försöka. Malin leder oss igenom yoga och lär oss att bli våra egna mästare, och att tro på oss själva som de gudinnor som finns inom oss. Mamma och alla änglarna vägleder oss på stigen mot våra hjärtans drömmar. Angelica som berättar för oss om våra kroppar och hur vi får dem i balans.

Så idag behövde jag verkligen en dag av vila och återhämtning. Komma tillbaka till min kropp, mitt sinne, och även min Emma. Ta till mig allt jag har lärt mig och släppa taget om det som inte längre får ta plats i mitt liv. Och jag är så tacksam.